yes Djurskydd i Östeuropa

Pegasus - ett hem för räddade hästar (Polen)

Reseberättelse, maj 2008





Det hela började med två hästtäcken...

Vår stallvärdinna hade två innetäcken som hon inte längre använde. Vi skulle åka till Polen inom kort och därför frågade hon oss om vi ville ta med dem och skänka dem till några behövande hästar.

Vår första tanke blev genast att ge dem till ett hästhem - jag började omgående leta på nätet och hittade några, bl.a. Pegasus. Jag ringde den angivna kontaktpersonen och frågade om de var intresserade av två begagnade hästtäcken - kvinnan i telefonen blev jätteförtjust. Då Pegasus har sitt kontor i Warszawa lovade vi att höra av oss så snart vi kommit ner.

När jag ringde några dagar senare, efter att ha anlänt till Polen, visade det sig att Agata Gawronska(som är Pegasus grundare) skulle åka till ett av organisationens stall som låg i närheten av EMIRs hundhem. Vi frågade om vi fick följa med henne - vi var nyfikna på hur det såg ut. Och det fick vi mycket gärna....



Föreningen Pegasus bildades år 2002 av två unga kvinnor - Agata Gawronska och Joanna Urbanska. Sedan dess har föreningen vuxit, idag hör 60 hästar till organisationen. Den äldsta hästen är 26 år gammal. Pegasus har två stall i sin regi: ett i norröstra Polen, i Mazury - här finns det hästar som inte kräver veterinärvård och ett i Musuly nära Grodzisk Mazowiecki, ca 3 mil söder om Warszawa - det var detta stall som vi hälsade på i. Här hyr föreningen en gård på 14 hektar och har en mycket bra relation till Leon, gårdsägaren, som är glad över att hans stall kommer till nytta när han själv inte längre kan sköta det på egen hand. Leon hjälper till i det dagliga arbetet på gården.



I vanliga fall arbetar en anställd hästskötare i stallet utanför Warszawa, men just nu är han sjuk. Då det verkar vara allvarligt, han är inlagd på sjukhus, söker Pegasus efter en ny skötare. Än så länge turas volontärerna om att sköta hans sysslor.

Föreningen "skaffar" hästar på olika sätt - hästarna kommer från ridskolor, ridsport och galopp, slakttransporter till Italien (till följd av alla protester har italienare börja bygga slakterier i Polen för att de långa transporterna av levande djur skall undvikas, men slakterierna når ännu inte upp till djurskyddslagen). Pegasus tar vidare hand om vanvårdade hästar och om hästar vars ägare inte längre orkar eller har råd att ta hand om längre (många gånger handlar det om äldre personer, i sådana fall brukar Pegasus se till att lokal hjälp kan organiseras så att hästen kan stanna hos sin ägare). Efter att ha blivit omhändertagna, placeras en del av hästarna ut i vanliga hem, hos volontärer i hela landet.

Arbetet i föreningen är mycket väl organiserat - det finns bara en anställd, den tidigare nämnde hästskötaren. Alla andra arbetar som volontärer. Till Pegasus hör ca 20 volontärer - de flesta är unga människor, mellan 20 och 30 år gamla - personer under 18 år får endast arbeta i stallet under översyn av någon myndig. En del av volontärerna hjälper till med att sköta hästarna och stallet, andra "jagar" sponsorer eller sysslar med logistiken.

Tidigare tog varje volontär hand om en "egen" häst, men då många ungdomar tog avskedet hårt efter att "deras" placerats i ett nytt hem, infördes en rotationsmodell. Idag har varje volontär hand om en häst i tre månader, därefter byter man hästar med varandra. På så vis skapas inga fasta band mellan volontär och häst.



Pegasus försöker samarbeta med olika organisationer - bl. med en annan "hästräddningsförening" Tara, med grund- och gymnasieskolor, med andra djurskyddsföreningar, med föreningen "Ostatnie Marzenia" - (på svenska: "Sista Önskan" - denna organisation arbetar för att uppfylla döende barns önskningar). Dessutom samarbetar Pegasus med ett center för utvecklingsstörda barn och för barn med DAMP - barnen får komma till stallet, de får klappa hästarna och får också rida på de hästar som är lämpliga för denna uppgift. Föreningen siktar mot att ha en hippoterapisk verksamhet.

Pegasus brukar anordna en kampanj per år som riktar sig till allmänheten. I år har det varit "KJJKW" - som är förkortning av "Kon Jaki Jest Kazdy Widzi" (på svenska: Alla Ser Hur Hästen Är). Målsättningen med kampanjerna är att göra allmänheten, i synnerhet den yngre, uppmärksam på djurens öde samt att få ekonomiska medel för att kunna köpa in fler hästar. I samband med årets kampanj kommer Pegasus bl.a. auktionera ut fotografier på hästar och barnens ritningar.



Vi frågade hur ett omhändertagande går till. När en anmälan kommer in till föreningen, kontrollerar Agata först om anmälan om vanvård är riktig - ibland kan det vara en elak granne som vill hämnas... Hon skickar någon för att kontrollera situationen - om denna är i en annan del av landet, ringer hon sina kontakter i andra städer, som i sin tur kontaktar "sina" kontakter.... Om det visar sig att det finns grund för omhändertagande, åker företrädare för Pegasus dit och kör hästen till en veterinärklinik. Föreningen använder sig av en samarbetsvillig veterinärklinik i Gliwice i sydvästra Polen eller av kliniken vid galoppbanan i Warszawa.

Efter genomförd undersökning, avmaskning samt karantän flyttas hästen till stallet i Musuly eller i Mazury. Därefter - när den blir frisk - söker man ett hem till honom/henne. Agata berättade att på 10 personer som vill ta hand om hästen, godkänns högst 2, ibland ingen. Föreningen ställer mycket höga krav på ev. framtida ägare. Hästen är i föreningens ägo livet ut, den "lånas" bara ut till den nye "ägaren". Efter adoptionen följer regelbundna kontroller, hittills har det bara hänt en gång att Pegasus tagit tillbaka en häst.



Ett av Pegasus största problem är det polska rättsväsendets tröghet - enligt Agata är djurskyddslagen i Polen bra, men tillkämpningen av den är otillräcklig. Organisationen har exempelvis många omhändertagna hingstar, som inte kan kastreras pga att Pegasus inte har fått den formella vårdnaden om dem, ärendena ligger någonstans i tingsrätten.

Agata visar oss stallet och följer med oss ut i hagarna. Några ponnyer går lösa på stallplanen, men de flesta hästarna är ute och vilar eller betar i det höga, torra gräset.

Agata känner till alla hästarna på gården och deras historia - hon berättar några ord om varje häst. Några av ponnyerna hade arbetat på en cirkus, sedan blev de sålda till en bonde som inte gav dem tillräckligt med foder. Elf köptes loss från en slakttransport och är finansierad av en skola i Polen. Amigo köptes ut, tillsammans med sin mamma, från ett slakteri. Scherzo, ett fullblod, kommer från ridsporten. Espoir kommer också från ett slakteri. Demon arbetade tidigare som ridhäst för jordbrukshögskolans elever. Agata hälsar på samtliga hästar, de kommer fram till henne, det syns tydligt att hon har en personlig kontakt med de alla.



Hästarna släpps ut på dagarna men på tas in på nätterna av säkerhetsskäl, för att ingen skall skada eller stjäla dem.
Hovslagaren kommer till stallet var sjätte vecka - han verkar alla hästarna men skor bara de som av någon anledning behöver ha skor på sig. Under vårt besök tittade vi särskilt på hovarna - de var välvårdade....

Agata har stora planer för framtiden - hon vill bygga en paddock under tak för att de hästar som behöver rehabilitering skall kunna linlöpas även under vintermånaderna, hon vill bygga uteboxar för hostande och allergiska hästar. Men för att kunna genomföra allt detta är hon beroende av frivilliga ekonomiska bidrag - Pegasus får inga pengar från staten.

Efter besöket i hagarna går vi tillbaka till stallet - Agata visar oss deras egen uppfinning - en Fiat 126P som blivit ombyggd till en liten traktor. Den är till för att underlätta arbetet i stallet när volontärerna skall forsla bort all gödsel (alla boxar mockas givetvis varje dag) - efter 40 hästar blir det ganska mycket...



Några hundar sitter i en hundgård - de är också omhändertagna. De är jättesnälla och glada - Agata letar efter nya hem till dem, men det är inte lätt....



Nära stallet finns en rastplats under träden med plats för lägereld - en plats där ungdomar kan sitta, ha piknick eller grilla korv.



Vi följer med in i stallet, tittar på de uppsatta lapparna på vilka det står instruktioner om varje häst samt om rökförbud i stallet. Vi går vidare in i en sadelkammare, som är fylld med Leons minnen från det förflutna - gamla träns, sadlar och grimmor.



Till sist - fikarummet, på anslagstavlan hänger en stor affisch: "Första hjälpen för hästen".



Agata bjuder oss på fika, men vi känner att vi redan har tagit alldeles för mycket av hennes tid - 3 timmar har gått utan att vi märkte detta och en av volontärerna har hunnit mocka några boxar men det är många kvar..... Det var meningen att Agata också skulle mocka.... Vi tackar för oss och säger "do widzenia" som betyder "på återseende" - det blir definitivt ett återseende Nästa gång vi åker till Polen kommer vi att besöka Pegasus stall igen, så givande och trevligt var det



Bilder från besöket på hästhemmet, 29 maj 2008



Pegasus hemsida (än så länge bara på polska, den engelska versionen är på gång):



Mejladress till Agata (ordföranden): pegasus@pegasus.org.pl